Var ligger Walden?

När jag var ute och tog bilderna som finns i det förra inlägget kom inte mindre än två personer fram och undrade vad fan jag höll på med. En förklaring senare och de var mycket nöjdare. Lite märkligt kan tyckas att man ska behöva förklara sig när man fotar hus på allmän plats. Men dessa personer är så klart rädda för andra människor. Här på kullen på Skillingenäs, flera kilometer från närmsta samhälle bosätter man sig om man vill vara ifred. Folket här håller koll på varandra och jag var en utböling med en stor kamera. De trodde väl att jag var ute och rekognoserade inför min stöldräd i området. För här är ingen hemma om dagarna. Det närmsta man kan komma en verksamhet här är dagiset.

Här finns inga murar eller vakter, men Skillingenäs är i allra högsta grad ett gated community. Planen föreskriver starkt vilken typ av människor man vill ha i området genom att lägga upp regler för utformningen av bebyggelsen. Trenden ser likadan ut överallt. Under en semesterresa till London bodde vi i ett gated community i stadsdelen Pimlico. Strukturen här är likadan, rika människor är rädda för de andra i staden, så de bygger ett slutet kvarter med alla dörrar in åt gården. Vid den enda platsen in i kvarteret sitter det en vakt dygnet runt och kontrollerar vem som rör sig där. I kvarteret finns även skolan så barnen behöver aldrig lämna tryggheten. Skillnaderna mellan Bessborough Gardens och Skillingenäs är väldigt små egentligen. De i London kör Porsche medan Karlskronaborna kör Volvo XC90. Londonborna hade råd med vakt. Skillingenäs ligger så avsides att vakter är överflödiga.

Men det är klart man bosätter sig ju där man trivs. Jag har svårt att se mig själv boende i till exempel Rosengård. I mitt hus känner jag inte en enda människa, precis som jag vill ha det. Inget fel i detta, människor ska få välja hur de vill bo, så länge man är beredd att betala vad det kostar. Att planera för en sorts boende är en tillbakagång till modernismens dagar. Planering för integration har jag blandade känslor inför, bara för att man planerar in olika upplåtelseformer i ett område ska man inte tro att folk med utländsk härkomst och rika svenskar kommer blandas som en enda glad familj. Jag tycker ofta man möter en attityd bland planerarstudenter som är förmyndande. Om man ger folk medel och möjligheter, till exempel infrastruktur och få förbud, tror jag mycket löser sig självt.

Det är här mina invändningar mot gated communities kommer in. Inte att det bor en typ av människor på samma plats, det bryr jag mig inte om. Utan att platsen är avskuren från resten av samhället. Samma problem finns i miljonprogrammets segregerade områden. Skillnaden ligger i att byggnationen av gated communities sker på en bas av rädsla.