Inga gratis kramar
Idag när jag mitt i uppsatsskrivande bestämde mig för att ta en promenad och köpa en ost och annat smått och gott, blev jag vittne till en lite märklig situation. På vägen ut från närbutiken som ligger i gallerian Wachtmeister i Karlskrona, kommer ett gäng killar som alla bär varsit plakat på vilka det stod "Free hugs". De kommer dock inte mer än en meter innanför dörren på gallerian innan två väktare stoppar dem. I den här gallerian får man inte dela ut gratis kramar till dem som vill ha. Det hade säkerligen att göra med att SVT och Teracom hade något jippo där inne.
Problemet ställs på sin spets i denna tid då vi gärna glasar in och privatiserar våra shoppingstråk. Finns förmodligen inte en enda stad i Sverige som inte har ett shoppingcenter av glastypen. De flesta upplever inte mer än att de kan gå inomhus och handla obehindrat även när regnet öser ned. Faran ligger i att det inte finns utrymme för demonstrationer och att fastighetsägaren personligen kan bestämma vilka som får vistas i lokalerna och vem som får stå utanför. Detta gäller såklart även vem som får ha sin affärsverksamhet där, det handlar inte bara om att avhysa några fyllon. Slumpen har knappast spelat någon större roll när man ser att alla galleriror i Sverige i princip innehåller samma affärskedjor. Ämnet är hett och Rasmus på den kända bloggen Copyriot tog upp samma ämne igår blev jag uppmärksammad på.
Jag får hoppas att folk inser att lite blött hår och regn inte är hela världen, innan de befinner sig i en helt inglasad stad. Eller ännu mer spännande vore om det kunde uppstå en sorts alternativ stad som en reaktion på detta. Det bästa för alla vore trots allt att leva sida vid sida.
Men i vår nyliberala värld är inga kramar gratis.
Problemet ställs på sin spets i denna tid då vi gärna glasar in och privatiserar våra shoppingstråk. Finns förmodligen inte en enda stad i Sverige som inte har ett shoppingcenter av glastypen. De flesta upplever inte mer än att de kan gå inomhus och handla obehindrat även när regnet öser ned. Faran ligger i att det inte finns utrymme för demonstrationer och att fastighetsägaren personligen kan bestämma vilka som får vistas i lokalerna och vem som får stå utanför. Detta gäller såklart även vem som får ha sin affärsverksamhet där, det handlar inte bara om att avhysa några fyllon. Slumpen har knappast spelat någon större roll när man ser att alla galleriror i Sverige i princip innehåller samma affärskedjor. Ämnet är hett och Rasmus på den kända bloggen Copyriot tog upp samma ämne igår blev jag uppmärksammad på.
Jag får hoppas att folk inser att lite blött hår och regn inte är hela världen, innan de befinner sig i en helt inglasad stad. Eller ännu mer spännande vore om det kunde uppstå en sorts alternativ stad som en reaktion på detta. Det bästa för alla vore trots allt att leva sida vid sida.
Men i vår nyliberala värld är inga kramar gratis.
Kommentarer
Trackback
